torsdag, november 24, 2005

Ironi

Suck!
Nu när jag äntligen och till sist känner att det här går inte längre. Jag måste anta erbjudandet om annat jobb. Jag kan inte sitta och stirra på en tom skärm och inte ha något att göra, dessutom är 2 av kollegorna utan jobb också och utlånade. Panikångest mm. Vad händer då när jag har fyra dagar kvar att jobba. Det är klart att jobben dräller in och man börjar prata om att det saknas folk. Fy f-n vad livet är skit ibland. Ironin formligen stirrar mig i ansiktet.

2 Comments:

Anna-Karin said...

Det är inte ironin som stirrar dig i ansiktet. Det är ett starkt självförtroende som vågar göra det du känner att du måste! Man står sig själv närmast och behöver trygghet. Sörj inte över jobbet du haft, gläds istället åt det jobb du kommer till! Det kommer att bli jättebra!

fredag, 25 november, 2005  
Anonymous said...

Tack! Love you!

fredag, 25 november, 2005  

Post a Comment

<< Home